Stockholmlandet och Sundbyberg

Googlade och sökte på Sundbyberg. Fann denna bild ifrån 50-talet. Nej, de finns inga spårvagnar där nu, men fint hade de varit.

Har varit i Sundbyberg hos Anni från tisdag till torsdag. Var inne i Stockholm centrum lite snabbt, men jag blev shoppingavtänd av all betong :P Nu låter ja som en bonde, jaja.
Slappade en hel del. Såg tjenare kungen o käkade chokladbollar ^^
Snackade en massa och oj vad den människan förstod allt. Varit helt insjunken i min egna lilla värld. Rätt skönt, men rätt jobbigt för nu ser jag andra ännu mera som pappersfigurer. Nej, jag ser väl en del helt okända som om de finns ett hjärta inom dem, även om de kanske är dolt.
Nu när jag har kommit hem har jag inte kunnat hålla känslorna inne. Alla är så ironiska att de är jobbigt. Jag är likadan, det är de som är jobbigast. Blivit kallad för bortskämd, problemunge och en med inga framtidsplaner. Sen har jag funderat på. Som jag sa till mamma "Men vad gör de dig? Du skadas inte av de?" Jo, hennes ekonomi, om jag ska låna pengar, som jag alltid betalar tillbaka. Inget mer. Hon måste ha någon att klaga på tror jag. Det enda hon inte förstår, jag klarar mig, det är hon som inte klarar sig...

Okej, jag har blivit elak igen. Som i nian. Men det är skönt med avstånd. Jag orkar inte vara ironisk hemma, låtsas le eller liknande. Men jag orkar inte prata om de som gör ont. Vem vill egentligen göra de hemma?

Sen kommer skolan och jag har inte tid att tänka på den. Va, vaddå jag har ju jättemycket tid? Jo, men jag är ju försjunken i mig själv. Jag skriver som en dåre och ska fixa till saker, jag är viktigare än skolan för tillfället. Jag ska bara våga ställa till en scen här hemma, kanske med min bror får se. Och va? Vaddå? Jo, jag vet, innan har jag inte brytt mig om familjen, bara flytt. Nej, jag kommer inte göra allt direkt. Saker får ta sin tid, jag tar tid. Nej, jag skiter i skolan faktiskt. Men vem kan förstå de som klarar av skolan? Alla har sina dåliga dagar och alla tycker skolan är kämpig, men de klarar det, därför stannar de kvar. Nej, jag ska inte sluta skolan. Jag måste ha studiebidrag så jag kan ha råd till festivalbiljett. Ska bara ta bort så mycket ämnen som möjligt så jag slipper få indraget studiebidrag pga. frånvaro. Ska inte dra bort för mycket ämnen, lagom.

Detta är kanske ett gnällinlägg. Jo. Men jag kräver inget medlidande, nejdå. Detta är bara senaste nytt som allas bloggar innehåller. Lite underhållningstext om senaste nytt, lite information som är lite slöskrivet i brist på annat att göra. Föresten appropå tåg. Jag är på ett nytt tåg nu.